Vi lever i drömmen

Idag. Den här dagen. Jag har inte förstått någonting. Men det är väl kanske som det brukar, att jag inte förstår. Att inte förstå samtidigt som man är så medveten om sig själv blir en sådan märklig kontrast. Kanske är den bra, kanske är den smärtsam, kanske är den mest lärorik. Det här med att vara medveten om sig själv, självmedvetenhet, det är nyttigt, men inte när det blir för mycket. Har sagt att jag vill släppa, släppa mig själv. Så idiotiskt. Tvärt om måste man göra. Acceptera, fast det är det svåra.

I onsdags var jag på konsert. Jag såg Anna Ternheim och jag var ensam. Det var bland det bästa jag gjort.






Jag och konsertbilder är inte bästa vänner, tycker det är asamassamegasvårt. Men jaja. Innan Anna satt jag lite vid Seine och det var fina speglingar i vattnet.

Nu ligger jag i min säng med fruktansvärd huvudvärk. Vi har varit och sett Coco avant Chanel på en pytteliten biograf. Fin var den, fast faktiskt ganska svår på franska. Imorgon är det lördag. Jag är trött på mörkchoklad och fikon.

Idag fyller bästa Oliver år med, Grattis <3 eller a, tidsmässigt var det väl igår.

Puss.