Lördagen mitt i mellan

En vecka sedan Håkan, en vecka kvar till Taizé.

Håkan Hellströms konsert var verkligen vad jag hade hoppats och lite till. Fy fan alltså. Idag körde han i Stockholm med, som tur var har jag inte tänkt på det alls idag. Hade jag gjort det hade jag nog känt mig väldigt rastlös. Men jag var där förra veckan och stog längst fram. Det ända i mellan mig och Håkan var ett staket av järn.

Jag avundas de som ska på Arvika som ska få se både Kent, Håkan, Timo, Death cab...ja va fan. alla typ. Men men, man kan inte få allt här i livet. Alltså orka mig själv nu och mina kommentarer, jag är faktiskt trött.

Idag är det en vecka kvar tills vi åker till Taizé. Eller om jag ska vara så där jobbig som jag hatar när människor är så är det faktiskt sex dagar eftersom att det enligt klockan är söndag nu. Fy. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför Taizé. Lite cpig kanske. Det känns lite konstigt med, ja jag vet inte riktigt vad jag sjlv menar. Men det ska bli skönt att bara komma bort från allt. Där finns det väl ingenting som kan få mig att tänka på skolan hoppas jag.

Och jag måste bara säga att det känns bra nu. Saker som har gnagt och tärt på mig så länge nu har släppt. Löst sig. Inte skolan, men det som rör mig mer. Det som påverkar hurdan jag är.Det känns bra nu.

hej jag heter Matilda och är i målbrottet.Eller ja, det låter som det just nu när jag pratar. Men jag ska inte klaga, febern är nästan helt borta.

Efter att ha legat flera timmar i min säng och läst bok blev jag akut cp-sugen på bullar. Begäret var verkligen stort. Efter att misstroget ha letet igenom hela frysen blev jag överlycklig när jag hittde en påse med gammla lussebullar. Jag antar att de är från när jag och Sandra bakade i julas eftersom de var lite annorlunda, hehe.
Det som är det bästa med frysar är ju att saker håller så länge, det var ju faktiskt snart ett halvår sedan de gjordes. Man stoppar bara in bullen i frysen och plötsligt får den stanna i tiden. Hamna i dvala. Ligga där ovetandes om vad som händer på utsidan. Tills plötsligt någon tinar upp den igen och den blir precis som innnan. Där har allt stått still och ingen tid har passerat.
Tänk om det fanns något som fungerade så för mänskligheten.

Vaknade blöt av svett imorse. Termometern visade 39 grader. Slemmet bara växte i halsen. Jaha ingen skola idag, det lider jag väl i och för sig inte av då jag är så trött på den jävla skiten.

När alla familjemedlemmar hade lämnat huset och jag låg ensam kvar i min varma säng så kom de. Feberdrömmarna. Drömmarna som jag har haft varje gång jag är sjuk så länge jag kan minnas. Eller jag vet egentligen inte om det är drömmar, mer yrsel kanske, hallucinationer. En andra värld som styr mig. Säger åt mig vad jag får och inte får. Ett elakt folk, med en kvinna som ledare. Med dem i tankarna vågar jag inte ens gå på toa, rädd för vad det kan få för följder om de får reda på det.
Det låter knäppt, stört, men det är faktiskt riktigt läskigt. När de visar sig i huvudet blir allt oljigt och får runda former. Som spagetti. Det är svårt att förklara, men usch jag gillar det inte.

Mitt huvud är tungt och jag skakar av varje steg jag tar. Har sovit hela dagen.
Jag vet inte om det är för att jag gått och hoppats på att inte bli sjuk som jag har blivit det. Det är fyra dagar kvar till Håkan.

Onödigt inlägg.

helgen försvann. seriöst, vad har jag hunnit göra? sy gardiner.
nobelpris tack.
men det är skönt.
imorgon är det fem dagar kvar till håkan. det är nog det som kommer hålla mig igång denna veckan. och kanske om det blir sol så gör den mig lite pigg.