Baby baby your lemon in my eye. Ja broder Daniel. Trevligt.
Hej jag är trött och äter mat som Suss hade kvar från sin så kallade fest?

Ja inte vet jag. Men grisen fyller 19 imorgon. I alla fall körde hon ut mig ur huset. Bajs. jag åkte med mamma och pappa till stan. Vi fikade och gick på bio. Jag somnade på bion.

JAg är rädd för att bli gammal. Jag vill inte gifta mig och få jobbiga barn. Barn som flyttar hemifrån så står man där kvar med nån gammal medelålders man som är nojig. Så småning om dör han och ensam blir man kvar med sin rullator och tänker; Visst var det bättre förr? FY SJUTTON. Hjälp nu fick jag ont i magen. Jag vill inte bli gammal. Åh varför började jag tänka på det här? Åh jag vill aldrig hamna i nån himla svenssonfamilj med jobbiga rutiner. "Åh äntligen fredag, ska vi äta tacos i dag ungar?" Mamma jag dör. Buhu usch. Jag blir deppig av att vara i mataffärer och ser när familjer handlar mat. Åh. Jag är störd.

Men jag tänker inte bli äldre än trettio :*

Karin <3

Jag ska vara glad. Men idag går det inte, och ingen har rätt att klaga.

Fy fan. Karin flytta inte. Jag vet att vi nästan aldrig träffas mer, aldrig ses. Men att du plötsligt försvinner, det vet jag inte hur jag ska klara.

Du var min första kompis. Sen dag ett på dagis var vi tajta, det gick inte att skilja oss från varandra. Vi gjorde nog allt tillsammans.
Speciellt kommer jag ihåg när vi tog med oss tuggummin och tablettaskar till dagis. Sen stog vi och åt upp dem på baksidan av huset tillsammans med, jag kommer inte riktigt ihåg vad de heter, men kanske Linnéa och Sara. Vi åt det igentligen inte för att det var gott utan mer för att det var förbjudet.

Jag kommer också ihåg den gången vi sprang runt hemma hos dig på kornbodsvägen, vi jagade din syster eller något. Vi krockade i varandra. Jag fick dina tänder i mitt huvud. Det blev ett jack. Jag tror jag fortfarande har kvar ett märke av det.

Eller när vi varje helg cyklade till lillebykiosken och köpte upp våra pengar på olika sorters godis.
Allt vårat te drickande. Du lärde mig dricka te, även om vi hade tjugo sockerbitar i.

Våran buske på ängen kommer jag också ihåg. Den som var som ett stort valv. Vi skulle ta med oss filtar och massa grejer till den. Men haha, det blev aldrig av. Påvägen hem hittade vi en porrfilm i bäcken. Den fungerade inte. Våra systrar prövade den.

Ja, minnena är många.

I fyran bytte du skola. Det hände mycket då. Vi bråkade väl ofta. Om vad vet jag inte riktigt. Men vi blev mer olika. Senare separerade dina föräldrar. Du flyttade länger ut till torslanda. Inte långt. Men det kändes så annorlunda, att den vägen jag hade gått nästan varje dag i mitt liv byttes ut. Vi tappade kontakten mer och mer. Snart sågs vi nästan inte alls.
Och så har det forsatt. Tyvärr.

I sommras när vi pratade på msn nästan varje kväll när du var på Åland, saknade jag dig. Då var det jätte länge sedan vi sågs.
Sen när du kom till Göteborg och vi skulle gå på Neverstore blev jag så himla glad där vi träffades mitt på Avenyn. Jag hade saknat dig.

Nu ska du flytta till Åland. Inte över loven, utan på heltid. Det är inte världens ände jag vet, men ändå. Tanken på att du är så långt bort när du alltid varit så nära är lite sorglig. Det jobbigaste är att jag inte träffat dig på länge. Jag har inte hunnit säga hejdå.

Men hjälp. Nu käner jag mig lite patetisk. Du har inte dött. Vi kommer träffas mer. Jag vet det. Du har ju ändå din släkt kvar här. Men tills dess så hoppas jag att du får det jättebra på Åland. Att allt värkligen blir super för dig. Dig och din häst.

Och Karin, jag kommer alltid att älska dig. För du är Karin.
/Matilda <3