Jag har varit på världens bästa cykelresa. Har ingen energi alls just nu. På söndag åker jag hem.

Kanske är det nu.

Det känns att det är i slutet nu. Igår avslutades den här tiden på ett av de finaste sätt. VI hade en avslutningsmiddag på Rue de Rivoli med utsikt över flera av Paris fina monument. Jag kan inte säga annat än att jag är så stolt över många i våran klass. Hur de kan ordna något sådant fantastiskt och roligt som ingen någonsin kommer att glömma. Många klasser må vara fina men SSP måste ha något speciellt. Lol. Oj så jag har lackat på den stundtals men när det kommer till kritan så kommer jag sakna den otroligt.

Med en himmel som skiftade i rosa, vänner i vackra klänningar och med champagne i våra glas kunde jag inte annat än le. För även om slutet känns sorgligt så kan man inte låta bli att tänka på allt vi varit med om tillsammans. Jag kan inte påstå att 10 månader bara svischade förbi men nu när jag tänker på det så önskar jag varit mer medveten om att det var så kort tid.

Med en kväll jag alltid kommer att minnas avslutade vi året i Paris. För den här gången. Kanske blir det fler. Men jag kommer att sakna alla mina björnar.

Hej vänner (och andra)

Förlåt för mina inlägg utan bilder men det är så det är. Borde kanske anställa någon som laddar upp bilder åt mig? Om jag hade den inkomsten då förstås. Eller någon inkomst alls. Själv är jag bara lite för lat. Vad ska jag skriva här nu då? Att om exakt 10 dagar är det finito här. Förstår ni? Haha nä. Inte jag heller. Tittade lite i en skrivbok igår. Senast jag skrev i den hade jag skrivit att det bara var 10 veckor kvar. 10 veckor. Vad tusan hände med de veckorna undrar jag nu? Tiden flyger förbi och det skrämmer mig lite. Hur man ibland vill att tiden ska gå fortare och ibland stanna helt. Tid alltså. Märkligt begrepp. Kommer nog aldrig att förstå mig på det. Vem kommer det?

Jaja, om tio dagar är det slut i Paris, men inte lämnar jag det fransktalande landet för det. Nej då. Den 19:e juni åker jag med Li, Malin och Thea ut på en liten cykeltur. åh. Fransk landsbygd. Något jag drömt om i typ hundra år. Eller a fransk, gillar alla landbygder. De jag sett i alla fall.

Förlåt, här sitter jag och pratar på om ointressanta saker.

Förra veckan tog alla finisar studenten. Vill säga grattis till er och jag hoppas ni känner er som fria själar nu för det borde ni. Fina fria själar.

Ses snart.

Puss

Åh.

Livet är kort och det finns så mycket att göra men ändå sitter man på sitt arsle vid facebook. Livet är så kort och man har så många möjligheter. Jag ska fan mig ta vara på allt från och med nu. Som Päivi Hacker säger: Livet är en gåva.


Töntig tanke såhär på kvällskvisten. Igår planterade vi rödbetor och idag vann jag en fototävling. Tänk vilka vändningar livet kan ha. Hehehe.

JAG SAKNAR INTE GÖTEBORG.

så. där kom det. men jag vill ha svensk sommar.

och jag hatar inte paris. även om jag råkat släppa ur mig det. jag hatar män.

oj.

nu får jag ge mig.

det här blir ju knäppt.

Den bästa låten nu : http://open.spotify.com/track/50lDdkFWu0St89u0Xn26j8

Vi ses.

puss