Lördagen mitt i mellan

En vecka sedan Håkan, en vecka kvar till Taizé.

Håkan Hellströms konsert var verkligen vad jag hade hoppats och lite till. Fy fan alltså. Idag körde han i Stockholm med, som tur var har jag inte tänkt på det alls idag. Hade jag gjort det hade jag nog känt mig väldigt rastlös. Men jag var där förra veckan och stog längst fram. Det ända i mellan mig och Håkan var ett staket av järn.

Jag avundas de som ska på Arvika som ska få se både Kent, Håkan, Timo, Death cab...ja va fan. alla typ. Men men, man kan inte få allt här i livet. Alltså orka mig själv nu och mina kommentarer, jag är faktiskt trött.

Idag är det en vecka kvar tills vi åker till Taizé. Eller om jag ska vara så där jobbig som jag hatar när människor är så är det faktiskt sex dagar eftersom att det enligt klockan är söndag nu. Fy. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför Taizé. Lite cpig kanske. Det känns lite konstigt med, ja jag vet inte riktigt vad jag sjlv menar. Men det ska bli skönt att bara komma bort från allt. Där finns det väl ingenting som kan få mig att tänka på skolan hoppas jag.

Och jag måste bara säga att det känns bra nu. Saker som har gnagt och tärt på mig så länge nu har släppt. Löst sig. Inte skolan, men det som rör mig mer. Det som påverkar hurdan jag är.Det känns bra nu.