Vi lever i drömmen

Börjar med att citera Henrik:

Radion som varit på låg volym höjer vi & ur dem gamla högtalarna spelas Emmenez-moi à une autre ville, parce que je veux tout voir. Le monde entier. car il est si beau . Underbart säger Matilda & drar på sig en likadan tröja som jag, som även hon stoppat in i kudden. När vinflaskan är slut, tänder vi varsin cigg. Drar in djupt & andas ut. De är fortfarande gryning ute. Solen går upp saktare i Paris, i alla fall känns de som de, fasten det är ljust i vårat rum så är de.

Jag tittar ut ur fönstret som täcker en hel vägg & hoppas på att hitta de vita ballongerna som vi släppte ut igår, för att tacka våren för att den kommit. Men ser tyvärr inga. Lite dyster vänder jag mig om till Matilda & säger
- Livet är underbart.

I Höstas spenderade vi mest tid tillsammans med att drömma. Drömde oss bortom blåsiga mornar och senapsgula väggar. Mest drömde vi om Paris.

I slutet av December fick jag en lapp. En ansökan om att studera på Svenska skolan i år två, just i, Paris.
Egentligen funderade jag inte så mycket," Fem från Göteborg kommer in, hur stor chans kan jag ha?". Jag fyllde i ansökan. Fick influensa. Missade sista ansökningsdagen för den skulle lämnas i skolan.
Lyckades ändå skanna in A4-arket och i sista andetaget skickade jag in min ansökan.

I torsdags var jag hemma från skolan, återigen i feber. Klockan ett kom posten som jag lyckades hämta. Där fanns ett brev adresserat till mig. Utan tankar öppnade jag kuvertet , skummar igenom lite med blicken och fastnar vid raderna:

Din placering i lottningen blev nr. 22
Vilket innebär att du har antagits till Paris

Och där slutade jag att fungera.
På fredag vill de ha ett beslut. Jag fungerar inte. Hur ska jag kunna känna, hur ska jag veta?
Jag behöver hjälp med det.
Men tillssist kommer beslutet att ligga hos mig. Men än kan jag inte veta.