Vi lever i drömmen

En dag som började som många andra dagar nu för tiden. Med feber. Två månder av året efter 2008 har gått och jag har haft influensa två gånger. Men sjukdomar är till för att trotsas och den här dagen som började som så många andra dagar avslutades med Billie. Bille the vision and the dancers. Jag tillhörde dansarna och de var bra. Väldigt bra.

Förbandet hette It's a musical tror jag. Sångerskan hade flyttat till Berlin och hittat sitt band där.

Trotsar man sjukdom får man räkna med bakslag. Mitt blev feber. Ingen fara. Ta en treo och ge dig ut i slagfältet. Mitt blev skogen. Solen sken, min vinterkropp skriker efter vår.

Jag bakade bröd, packade min fjällrävenväska som en augustikväll fick Henrik Berggrens namn nerklottrat på sig, och cyklade iväg. Blåsippsbacken.

Blåsippsbacken är egentligen bara en lite glänta där det går hästar på sommaren. När jag var liten gick jag och mamma alltid dit i början av april. Då var gläntan helt vit och blå. Vitsippor och blåsippor och jag fick alltid leka Ronja Rövardotter och göra mitt vårskrik.