Vi lever i drömmen

Bonjour.
Sitter nu vid Thomas dator i Brest, Bretgne. Tangentern sitter inte dar de borde. Jag kanner mig inte som jqg borde.
Ar rent ut sagt skitnerveuse.
Det ar jobbigare an man tror att komm och bo hos nagon man forstor vart tionde ord av. Det hemska ar att jag helt glommer det fransk spraket. Drbbs av mina panikattacker och vill grata. Nej jag ar ingen stark manniska, men att de forst vi far gora nar vi kommer hit ar att var med vara familjer hela dagen ar dumt.
Tur att Thomas kn engelska.
Det ar i alla fall var har.
Och lika fint som i en saga.
A demain mes amis.