Vi lever i drömmen

hemma. Efter allt och efter inget. Konstig känsla som inte går att beskriva men som känns om man tänker på den.

Igår kom jag hem från frankrike, inatt trodde jag att jag var kvar. Kommer kanske ett inlägg om hur det var, vad vi gjorde och lite bilder. Då jag orkar. Nu är det för segt.

Kom nyss hem från en kväll som började i stan, fortsatte hos Oliver, Lovisa och tillsist underjorden. Det kändes bra i början. Det kändes bra i mitten och okej i slutet. det är så det är: Nu är jag bara allmänt trött och har ätit lite pain för det känns frankrike. LOL. Gick genom skogen hem från bussen. 3 minuter. Det tog tre minuter. Snabbt. Alltså vad babblar jag om?

Folk tar beslut. Hela tiden. Tankar dyker upp. Ibland impulsivt. Ibland har de funnits i månader. Tänka. Hela tiden. Komma till en punkt där beslut måste fattas. Gör det för dig. Inte någon annan. Vem det än är.

En tröttis säger god natt. Skönt att vara hemma.

Tänkte att en liten het bild kunde komma med också. Brest - Oceanepolice eller nåt. Puss