Vi lever i drömmen

Nej. Kom nu. Ta min hand och följ med. Någonting hände. För många har allt börjat gå utför.Det är inte lätt att ta emot hösten när sommaren var en frihet. Mycket händer under årets fyra sista månader, eller också inget. Det är det som får en att stanna. Tankar som blir till en växande barriär , rest mot en. Låt den inte rasa. En raserad barriär hindrar inget från att komma åt en. För vissa blir det för mycket att stå emot. Barriären störtar emot en och hjälp, du är sårbarare än någonsin.

Nere på botten kan det vara svårt att hitta upp. Alla har hamnat där av olika själ, vissa skulle säga att det ena var mer allvarligt och svårare än det andra. Visst så kan det vara, men nej. När något gör så ont att vissa gör vad som helst för att dämpa sin ångest, då spelar det inte längre stor roll i vart grunden finns. Meningen kommer istället då vi inser att det alltid kommer motgångar. Motgångarna som alltid kommer behöva passeras, skulle vi rasa vid varje motgång finns det tillslut inget kvar av oss. För många i min närhet mår dåligt nu. Det kommer perioder när alla mår dåligt men i den här skalan och med konsekvenserna det leder till nu skrämmar det mig. Det vi behöver är varandra. Inte att dra ner varandra mer utan verkligen försöka gå åt andra hållet. Därför säger jag kom, för jag ska försöka. Den som vill, den får följa med.