JAG FÅR ÅKA TILL ARVIKA.
Alltså jag hade släppt det ett tag. Elin verkade inte så pepp, det kanske hon var men jag vet inte. Mamma sa endå nej. Fast släppt det hade jag nog faktsikt aldrig riktigt. När Daniel berättade att SMK skulle komma kom allt tillbaka. Jag var bar tvungen att åka dit. Men med vem?
Som en ängel från åvan trädde hon ner, Sarah. Hehe. Sarah fick mig på hugget igen.
Mamma var skeptisk, jag har nog aldrig tjatat om något så mycket förut. Jag har aldrig velat något så mycket innan heller kanske. Känslan av att vara hindrad av mina föräldrar gör mig galen, men det gör kanske också suget större? Jag vet inte. Tillslut kom pappas åsikt. Pappa min älskling <3>
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar