Vi lever i drömmen

Människan är inte gjord för att lämna saker. Den klarar inte det. Jag klarar inte det. Att lämna saker är det värsta jag vet. Den här gången finns det vi lämnar inte kvar. Ingenting att komma tillbaka till. Paris finns kvar men SSP 2010 tar slut, om tre veckor finns vi inte mer. Åh det är så sorgligt. Jag orkar inte att man väntat på slutet och inser att det är det värsta, nu när man väl befinner sig mitt i det. Vi befinner oss vid slutet på vår resa. Så sorgligt faktiskt. Vid ett slut tar en ny start vid. Men vad blir det den här gången? Åh jag vet inte.