söndag 25 november 2007

Förhoppning om regnbågen

Ja vad ska man säga? Konserter, jag älskar er <3
Okej idag hade jag sittplats, det var lite segt. Jag ville hoppa, skrika vara allmänt jobbig och ha kul men man kände sig lite tillbaka dragen där man satt med ett antal medelålders män runt sig. Men vadå då? Jag fick biljetter och jag fick se Kent <3

Musik är bra. Man blir varm i hela kroppen av det. Verkligen.

Synd bara att inte så många jag känner har den fantastiska kärleken till musik. Ingen vill ju gå med mig på någonting. Eller vem vet det kanske inte är musiken de inte gillar, det kan ju vara mig? Jag hoppas bara att det kommer någon snart som är lite mer lik mig. Jag behöver en sån person, en som vill vara med mig för att jag är jag. Du fattas nu.



Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnar mig nu.

Inga kommentarer: