Det står lite still just nu. Fast ändå inte. Mitten av januari och jag vet inte vad jag ska se fram emot. Om man ens får se fram mot saker när man är i Paris? Kanske ska man bara nöja sig med att man bor här. Fast fan. Ingen stad är fantastisk när man är ensam. Ingen. Fast titta inte på mig, Jag är inte ensam, men jag lyckas inte hitta den sortens trygghet som finns ibland. Gud vad jag har svårt att förklara. Alltid. Måste försöka. Jag fick moleskine-böcker i julklapp. Den ena är snart full.För jag måste öva mig på att förklara.
Jag läste just något fint. jag visste inte heller att jag kunde bli så glad över andras lycka. Vilken dag full av överraskningar va?
Och folk frågar hur jag mår och jag säger att jag mår bra för jag mår inte dåligt och det är sant. Just nu önskar jag att jag kunde förklara men jag kan bara inte förklara. Inte ens jag själv förstår. Och vad fan har jag att förstå? Är så trött på att det alltid ska finnas saker att förstå. Vad händer när saker och ting plötsligt bara är? Och alla bara är?
Jag ska prova. Mitt nyårslöfte fast jag har inga löften för jag hatar löften för de går att bryta. Men ändå. Hej jag heter Matilda och jag är.
Den ni.
det där andra inlägget jag lovade var inte detta. Min kamera är sönder och det ger mig grovångest men ingenting gör någonting för jag bara är.
här är förövrigt en jätteful bild när jag bara är. För längesedan i Paris. Oj det kändes märkligt att säga. Men sant så sant. Både på fulheten och att det var längesedan. Okej nu ska jag sluta babbla på.
Puss mina hjärtan.