Broder Daniel.
Bandet som gör en helt jävla beroende.
Det är sant. De är som en drog. Man behöver lite varje dag.
Popen som borrar sig rakt in i hjärtat.
Gick och lade mig lite tidigare än vanligt idag. När jag låg i sängen tänkte jag på Way out west. Varför har jag inte köpt biljetter? Varför tvekar jag? Broder Daniels sista spelning. sista.
Tanken slog mig då att biljetterna är slut. Det började med en tanke, men efter en stund kändes det verkligen som de var slut och jag visste om det. När man ligger och halvsover kan man inte riktigt skilja på verklighet och dröm. Tanken blev så verklig att jag faktiskt började gråta. Och i den stunden kände jag hur viktigt det är. Klart att jag måste se Broder Daniel. Rusade upp till datorn. Än är inte biljetterna slut. Då hade jag vetat om det. Men frustrationen, paniken var verklig. Jag ska se BD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar