Sommarbrisar ger en rysnigar och kan göra att man hackar tänder. Konstigt när man inte alls fryser. Är jag lycklig skakar jag. Det börjar i knäna och sprider sig sen till resten av kroppen. Leendet spricker upp. Jag skrattar utan minsta ansträngning. Om det alltid vore så. Skakandet är inte jobbigt, inte som när man är nervös och vill att allt ska gå bra.
När man är lycklig är man kanske omedvetet nervös. Alltid rädd för att det plötsligt ska hända något. Något som gör att det inte går bra. Rädd för att just lyckan ska försvinna, tyna bort. Rädd och nervös?
Datorn piper, den som tror att jag orkar hämta sladden tror fel.
Rädsla och nervositet är inte samma sak, men de har något gemensamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar